Fan.. allt hade börjat bli bättre. Jag hade nästan glömt vad allt innebar, eller så fick jag bara inte in i min hjärna att det var sant.
Oavsett vad så kunde jag le. Jag höll inte upp någon fasad och grät inte på nätterna. Jag ville inte dö, jag klarade mina dagar, det fanns saker jag ville göra.
Men nu..

Jag äter en gång per dag, det räcker, jag vill ändå dö så vad spelar det för roll. Jag har säkert gått ner lite i vikt, jag har inte kollat. Ju fortare det går desto fortfare dör jag.
Fan jag orkar inte skolan, jag skiter i den. Vad ska jag med utbildning till? Jag ska dö snart. Jag ligger vaken på nätterna, mörkret tar mej, tårarna rinner. Det finns en bättre plats för mej.
När dagen kommer måste jag bära upp en fasad, jag orkar inte längre, men jag måste vara glad, måste vara stark. Nätterna håller mej vaken, på dagarna finns tanken i mej. Jag sover, sover så gott jag kan, slipper alla attacker. Jag vill bara söva ner mej själv och sova. Sova så jag slipper leva med mej själv, sova så andra slipper se mej, sova så jag slipper tänka.

Allt var helt okej, nu vill jag bara dö.

Varför i helvete ringde du?
Var du tvungen att slita upp mitt sår?
Var du tvungen att få mej att fatta att du aldrig kommer tillbaka?
Var du tvungen att få mej att inse att jag lever mitt liv helt jävla ensam just nu?
Var du tvungen att få mej att tänka att jag aldirg kommer känna som jag kände tillsammans med dej igen?

Varför, varför, varför ringde du?