Godmorgon
Jag pressar fram ett leende där för er skull.
Först och främst vill jag bara tacka för alla förstående kommentarer. Herregud jag låter som Foki och gänget.
Men ni vet hur det är, när man mår dåligt är det alltid bra med lite snälla kommentarer.

Speciellt en kommentar rörde mej. Antar att personen vill vara anonym, eftersom han/hon kallar sej "7" men jag hade gärna velat veta vem du är.

Den här morgonen blev ett helvete. Jag somnade sent i natt. Alla tankar for runt och jag kände att inget i mitt liv någonsin kommer bli som vanligt igen. Carre låg inte där i natt heller.

Men jag lyckades tillslut somna.

Larmet på mobilen ringer bara några få timmar senare och jag kommer bara inte upp. Vad fan ska jag upp och göra? Det finns ingen anledning.

Jag stängde av larmet, som satte igång 7 minuter senare, jag stängde av, 7 minuter senare var det igång igen. Sådär höll jag på i lite över en timme. Efter det bestämde jag mej för att ta mej upp. Som tur var har jag i alla fall inte försovigt mej. Jag kom på sen att vi börjar 12 idag. Men då var det för sen att gå och lägga sej igen.

Jag sminkade mej extra mycket idag. Jag har ingen lust att visa världen vilka blodsprängda ögon jag har just nu, helt röda efter alla tårar. Jag orkar inte få frågor om varför jag ser så trött och hängig ut. Dom som behöver veta vad som har hänt vet det redan, resten gömmer jag. Jag sminkade mej lite extra för att se piggare och gladare ut.

Fy fan vad fake. Vi tjejer vi har det så lätt. Lite av varje så ser vi ut som helt andra personer. Med några drag med någon jävla pensel ser vi plötsligt nyfikna ut, eller med några andra drag ser vi lugna ut, kanske glada, busiga. Allt annat än vad man förmodligen är när man sminkar sej på det sättet, kort sagt. Fy fan vad falsk jag känner mej nu.

Förlåt, men jag orkar faktiskt inte bry mej.