Del 11. Slaget, för min frihet



- Hej då tjockis, jag kommer sakna dej under sommarlovet.
- Hej då tjockis, jag kommer sakna dej under sommarlovet.
- Hej då tjockis, jag kommer sakna dej under sommarlovet.
- Hej då tjockis, jag kommer sakna dej under sommarlovet.
- Hej då tjockis, jag kommer sakna dej under sommarlovet.
..........................................................................................................

Jag hade gått ner 8 kilo på några veckor, fortfarande var jag ett fetto. Alla mina former var borta. Min rumpa var platt och mina bröst nästan obefintliga. Jag hade gått från B-kupa till ...
Jag var vit,  jag var hängig. Min hållning var borta och jag såg rent luffig ut.
Själv såg jag det aldrig, det enda jag såg var hur fet jag var.
Mina jeans började ramla ner, mina linnen hängde slappt. Jag började sy in allt, utan att tänka.
Plötsligt satt allt tight igen, då var det bara att gå ner mer i vikt.
Jag gick ner, sydde in kläder, plötsligt satt kläderna tight igen och då kämpade jag ner några kilon till.
Det ofattbara idag är hur jag varje gång lyckades glömma att anledningen till att kläderna blev tighta berodde på att jag hade sytt in dom.
Det andra ofattbara idag är hur jag kunde gå ner så otroligt många kilon och fortfarande vara ett fetto. Det var tydligen så det var, det var den jag var.

Sommarlovet kom, och nog var det det bästa sommarlovet jag någonsin haft. Språkresan 2007, England i 3 veckor. Jag glömmer aldrig. Det var som om någon eller något, sett hur jag mått under ett år och ville ge mej något att le åt. Jag fick 3 veckor i Hastings, England. 3 veckor av sol och massa skratt. Jag fick 30 nya nummer och ett antal nya vänner. Riktiga vänner. Jag kunde då säga orden flera gånger, bara för att höra det.
- Riktiga vänner.
Fan vad magiskt det lät.

Det blev dags att åka hem. Mina tårar rann. Jag grät , som fan. Jag minns hur jag satt där på bänken. Oskar kom och kramade mej och sa att vi skulle hålla kontakten via msn. Elisa kom och kramade mej, flera kom sen gick dom. My kom och satte sej med mej och grät hon med. Karolina, min ledare satt på bänken bredvid henne. Jag berättade så gott jag kunde, vad som väntade när jag kom hem. Jag berättade för henne hur hatad jag var, vilket helvete jag hade det i skolan och hur mycket jag hatade mitt liv. Jag berättade och Karolina grät.

Det var sent och vi hade haft en fin kväll tillsammans. Vi var 30 ungdomar som lärt känna varandra under 3 veckor och nu skulle vi till olika delar av Sverige igen, kanske skulle vi aldrig träffas igen.
Vi hade lärt känna varandra ganska bra under dessa 3 veckor, men jag bara på en svart hemlighet.
Sista kvällen led mot sitt slut och jag kunde inte hålla emot. Jag satt där på bänken med Karolina och grät. Alla tittade på mej men ingen förstod. Alla trodde att jag grät för att det var sista kvällen, men Karolina fick veta. Min berättelse fick henne att gråta.

Augusti. Skolan börjde. Tro't eller ej, men jag mådde bra... nästan. Jag klarade att komma till skolan. Jag var en ny person. Känslan går inte att beskriva. Jag hade gått upp i vikt igen. Mina former var tillbaka, så var mitt leende.
Jag såg fräsch ut nu. Jag var brun från den varma sommaren, håret hade vuxit och var välmående, jag hade gått upp i vikt och jag hade fått så bra stöd under sommaren att jag återigen kunde gå med rak rygg genom korridoren... I alla fall i någon vecka.

Jag mådde bra, men dom visste precis hur dom skulle göra för att få mej att bli förstörd igen. Det gick 2 veckor och jag var förvånad över att ingen hade sagt något om hur fet jag var. Men jag behövde inte vara förvånad länge. Men jag behövde inte vara förvånad länge. Efter ytterligare en vecka fick jag ett sms på extra- engelskan.
Dom trodde verkligen att jag var dum i huvudet.
"Hej snygging" eller något sånt stod det bara.
Jag svarade kort: "vem"
"din beundrare"
"hm intressant, mer information tack" sa jag, som om jag inte visste vem det var.
"du är så jävla het, du påminner lite om shrek faktiskt"
"hmm tack skulle det vara en komplimang eller?"
"Jag tycker att shrek är rätt söt faktiskt"
"haha kul, en grönt träsktroll såå sexigt", svarade jag och låtsades om att jag inte visste vem det var.

Sofie ditt jävla pucko. Jag satt framför Julia i min klass, bakom Julia satt Sofie. Sofie hade frågat Julia om hon fick låna hennes mobil snabbt. Julia hade gett henne den och 30 sekunder senare hade jag fått ett sms från ett nummer jag inte hade. Hur korkad tror hon att jag är?

Lektionen tog slut.
Det blev luch. Jag käkade med Anna och Nelli. Plötsligt fick jag ett sms från ett annat nummer än det som hade skrivit tidigare:
"Du är så sexig när du äter" stod det.
Jag la ner mobilen i fickan och fortsatte att äta. Jag var tyst.
Nelli och Anna märkte att det var något som inte riktigt var rätt, jag berättade om sms:e, och för varje ord blev jag mer och mer arg.
Efter att vi hade ätit gick vi till biblioteket för att kolla upp de båda nummrena. Väl där började biblotikarien protestera. Vid den tiden hade jag redan blivit så sur så jag käftade emot och skrek åt henne att det handlade om trakasserier och om hon var smart skulle hon stänga sin jävla käft och jobba istället.
Bibliotikarien sa inget mer.

Vi fick fram ägarna av nummrena och precis som jag trodde var det Sofie och Hampus som hade sms:at.
Dom satt som vanligt i korridoren. vi gick förbi för att snacka med Göran. Göran borde ha varit längst bort i korridoren, för att komma dit var man tvungen att gå förbi dom. Jag gjorde det och var beredd på en kommentar, vilket jag fick.
Göran var inte längst bort i korridoren, utan i personalrummet, i andra änden av korridoren. Det innebar att jag skulle behöva gå förbi dom igen. Jag lovade mej själv att ge dom en sista chans. En sista chans sen skulle jag säga ifrån, för min egen skull, för att slippa falla ner igen. Jag lovade mej själv att låta dom vara om dom inte sa något, men att ett ord skulle få mej att spricka.
Jag gick, Anna och Nelli gick bakom mej. Det var tyst och i min hjärna snurrade det runt:
- Låt mej bara var ifred, snälla, det är allt jag vill, snälla säg ingenting så slipper vi det här.
Jag gick, steg för steg, kom närmre och närmre. Jag kom till dom, jag kom i mitten, jag kom förbi. Inte ett ord. Dom gjorde som dom brukade. Något steg efter att jag gått förbi dom precis hörde jag Sofies äckliga röst bakom mej:
- Shreeek!!
Jag vände mej om.
- Din jävla hora!!
Min hjärna reagerade direkt: Vad i helvete säger du?
Jag kastade på henne och jag slog. Jag slog, slag efter slag. Men jag aktade mej. Inga slag med knuten hand, det kan bli farligt. Bara med öppna händer.
En lärare flög på mej och skrek att jag skulle sluta.
- Håll käften och gå kärring, annars slår jag dej också.
Livrädd sprang hon därifrån.
En kille kom närmare mej och försökte få mej att sluta. Han tog tag i mej men jag slog bort honom.
- Sluta, sa han med halvt bedjande röst.
SLUTA?! ?! SLUTA?! ?! SLUTA?!
Kan man inte säga något bättre? Efter att ha behandlat mej såhär i över ett år, ber dom mej att sluta. Det är verkligen något allvarligt fel på dm allihop. Ska JAG sluta?! ?!
Sofie fick tag i mitt hår och drog ner mej. Jag insåg hur mycket jag kunde misshandla henne i det läget, men jag ville inte. Istället tog jag tag i hennes hår också. Hon skrek åt mej att släppa. Tillslut släppte vi samtidigt. Jag ställde mej upp, sparkade henne några gånger i magen sen gick jag iväg med snabba steg.
Jag svängde in i matsalen och tårarna började komma, jag skakade i hela kroppen och min hjärna skrek åt mej att jag var så dum i huvudet, att jag var största idioten och att jag hade gjort så otroligt fel. Jag letade efter Göran i matsalen innan vi fortsatte till personalrummet. På vägen till personalrummet stötte jag på två tjejer som sett allting. Dom klappade mej på axeln och sa samtidigt:
- Bra gjort!
Jag förstod inte vad som var bra.
Vi knackade på på personalrummet, Kjell öppnade. Med tårar i hela ansiktet sa jag åt honom att hämta Göran. Efter någon minut kom Göran ut:
- Hej Issa... oj... ehm... gå upp en trappa och vänta där.
Vi gick upp och Anna lugnade ner mej med musik. När Göran kom berättade jag vad som hade hänt. Sen sa han åt mej att vänta där och så skulle han gå och hämta Sofie och Hampus och sen gå till rektorn med dom.
Under tiden lugnade jag ner mej med mer musik, sen kom Linn och Julia med ett minicrew. Dom var mest sura för att jag hade kallat Sofie för hora. Göran passerade nedanför och såg vad som hände. Snabbt fick han ner mej och sen låste han in mej hos rektorn, eftersom jag fick attack efter attack på mej där ute.

Efter det följde flera timmars samtal med Hambus och Sofie. Som vanligt var jag kaxig, kanske lite för kaxig. Efter alla dessa timmar lovade dom att dom och deras kompisar skulle låta mej vara ifred.
Jag var skeptisk...

Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)

Postat av: Carola

Tycker att det var bra att du stog på dig. Väldigt starkt gjort. Fy vilka elaka människor.

Tror säkert att alla tycker illa om dom, särskilt om det var andra tjejer som också kom fram och sa att det var bra gjort. Då är dom säkert jävliga mot dom flesta. Man får faaan inte bete sig som dom där gör. Uschh....

2009-05-25 @ 18:29:58
URL: http://smooaa.blogg.se/
Postat av: Roya

issa vfan.... äre där sant?? :S omg..

2009-05-25 @ 21:11:29
URL: http://roooya.blogg.se/
Postat av: Isabell

Har precis läst igenom alla kapitel i din novell, och jag förstår nu att det jag säger att jag inte gillade med min högstadietid, inte alls mäter sig med din.

Du är otroligt stark som skriver ner allt! Att skriva ner det måste väl vara som att gå igenom allt en gång till, och det är säkert inte lätt.

2009-06-30 @ 20:36:16
URL: http://isabellicious.blogg.se/

Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0