Jag är ett skelett utan hjärta
Jag måste verkligen skriva av mej.
Jag har hållt emot så länge men nu går det inte längre. Jag ville inte skriva för jag ville inte att "fel" personer skulle se det, men nu tänker jag skriva för jag tror inte att så många kommer orka läsa det ändå. Men det hjälper mej.
Jag hatar dom dagarna då jag verkligen känner mej som ett skelett, man är helt tom.
Jag har inget hjärta kvar. Det är något som dunkar inom mej. Jag kan inte höra det, men en person som lägger huvudet mot mitt bröst och lyssnar riktigt riktigt noga ganska länge kan höra ett svagt svagt dunkande.
Dom säger att det är mitt hjärta ..
Jag vet att jag inte har något hjärta kvar. Han tog det, han slet det, han roade sej med det, han slängde det på marken och trampade på det därefter lät han en annan ta det. Den nye slet det, roade sej med det, sen slängde den ny det på marken och trampade på det.
Vem vill plocka upp ett smutsigt, svart och otroligt trasigt hjärta?
Resten av mej, mina ögon tittar men ser inte, mina öron hör men lyssnar inte, mina ben går men vet inte vart och min hjärna tänker men vet inte på vem eller vad.
Så känns det att vara ett skelett. Man känner ingenting, man vet ingenting.
Man är till och med osäker på om man verkligen lever.
Jag hatar kvällarna då mina tårar plötsligt börjar rinna och jag förstår inte varför.
Jag hatar orden som seglar förbi i mitt huvud bara för att påminna mej om den ständiga smärtan och jag hatar att jag är så förbannat naken och inte har någonstans att gömma mej när det kommer.
När kvällar som den här kommer det är då mina ögon stängs till hälften och jag börjar se otroligt trött, nästan drogad ut. Det är då mina tårar börjar rinna om någon råkar säga en känslig sak och det är då jag ger upp allt hopp om ett bra liv.
Jag har aldrig gett upp någonting, men kvällar som den här då ger jag upp på riktigt.
Då kan jag be mina närmaste här i livet, min älskade vänner , att dra åt helvete.
Hur ska jag göra för att någon ska förstå mej?
Vad är kärlek?
Är det att man säger att man älskar någon?
Man säger att man älskar en person, ser hur lycklig den blir, kramar den på det där kärleksfulla sättet som man vet att just den personen verkligen älskar.
Man ler mot varandra och skänker den lyckan man förväntas skicka.
Är kärlek att man sover tätt ihop, vaknar nästa morgon och ser varandra det första man gör?
Är kärlek att man ringer varandra under dagen och pratar, men har egentligen ingenting att säga?
Är riktig kärlek att man säger att man älskar någon, utan att riktigt veta bara för att den personen man säger det till ska stanna ett tag till för att man ska få längre betänketid och därefter kan man ändra sej efter en vecka, vilket man gör, är det riktig kärlek?
Jag har hållt emot så länge men nu går det inte längre. Jag ville inte skriva för jag ville inte att "fel" personer skulle se det, men nu tänker jag skriva för jag tror inte att så många kommer orka läsa det ändå. Men det hjälper mej.
Jag hatar dom dagarna då jag verkligen känner mej som ett skelett, man är helt tom.
Jag har inget hjärta kvar. Det är något som dunkar inom mej. Jag kan inte höra det, men en person som lägger huvudet mot mitt bröst och lyssnar riktigt riktigt noga ganska länge kan höra ett svagt svagt dunkande.
Dom säger att det är mitt hjärta ..
Jag vet att jag inte har något hjärta kvar. Han tog det, han slet det, han roade sej med det, han slängde det på marken och trampade på det därefter lät han en annan ta det. Den nye slet det, roade sej med det, sen slängde den ny det på marken och trampade på det.
Vem vill plocka upp ett smutsigt, svart och otroligt trasigt hjärta?
Resten av mej, mina ögon tittar men ser inte, mina öron hör men lyssnar inte, mina ben går men vet inte vart och min hjärna tänker men vet inte på vem eller vad.
Så känns det att vara ett skelett. Man känner ingenting, man vet ingenting.
Man är till och med osäker på om man verkligen lever.
Jag hatar kvällarna då mina tårar plötsligt börjar rinna och jag förstår inte varför.
Jag hatar orden som seglar förbi i mitt huvud bara för att påminna mej om den ständiga smärtan och jag hatar att jag är så förbannat naken och inte har någonstans att gömma mej när det kommer.
När kvällar som den här kommer det är då mina ögon stängs till hälften och jag börjar se otroligt trött, nästan drogad ut. Det är då mina tårar börjar rinna om någon råkar säga en känslig sak och det är då jag ger upp allt hopp om ett bra liv.
Jag har aldrig gett upp någonting, men kvällar som den här då ger jag upp på riktigt.
Då kan jag be mina närmaste här i livet, min älskade vänner , att dra åt helvete.
Hur ska jag göra för att någon ska förstå mej?
Vad är kärlek?
Är det att man säger att man älskar någon?
Man säger att man älskar en person, ser hur lycklig den blir, kramar den på det där kärleksfulla sättet som man vet att just den personen verkligen älskar.
Man ler mot varandra och skänker den lyckan man förväntas skicka.
Är kärlek att man sover tätt ihop, vaknar nästa morgon och ser varandra det första man gör?
Är kärlek att man ringer varandra under dagen och pratar, men har egentligen ingenting att säga?
Är riktig kärlek att man säger att man älskar någon, utan att riktigt veta bara för att den personen man säger det till ska stanna ett tag till för att man ska få längre betänketid och därefter kan man ändra sej efter en vecka, vilket man gör, är det riktig kärlek?
Kommentarer
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)
2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar
3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.
4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.
Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)
Postat av: MIRABELL
GOD JUL :D<3
Trackback
