Högstadiet fortsatte. Inte mycket med Vällingbyskolan var speciellt bra. Allas kamp för att få kompisar, för att visa hur otroligt cool man var. Dom tänkte aldrig på hur otroligt mycket bättre dom borde ha lyckats genom att vara snälla och omtänksamma. Borde, ja precis, fast så var det inte. På högstadiet var det den som sårade mest som var bäst. Vilket system, vad fel det låter. Jag som alltid har velat att alla ska vara med och jag som alltid trott på att man kan ha kul tillsammans fick det riktigt tufft på högstadiet.
Men början var trots allt bäst. Att varje dag få vara ensam var rena drömmen mot vad som väntade mej sen.

Jag började 8:an. Jag hade några kompisar i klassen. Mestadels umgicks jag med Ylva då. Hon som var så otroligt mobbad i 7:an. Den tiden i 7:an då jag var helt ensam gick ju tillslut över och allt blev plötsligt helt tvärt om. Jag hade mycket kompisar i andra klasser och på andra ställen.
Det var något som skulle komma att förändras helt ett år senare.
Då jag var som populärast var Ylva i min klass hatad. Hon var accepterad men bakom hennes rygg sas ord som ful, mobbad, äcklig, töntig, 93:a osv.
Hon var 93:a, det gick aldig att förändra men tiden då hon var med mej blev hon faktiskt helt förändrad. Från början var hon blond, och hon var långt ifrån den enda som tyckte att det var fult. Jag hjälpte henne att färga det mörkt. Det var bara en sak som förändrades. Andra saker var att hennes konstiga sminkningar och det illröda läppstiftet, som ingen någonsin kommer glömma, försvann helt. Kläderna byttes ut och plötsligt var Ylva en helt ny person.
När vi slutade umgås var Ylva inte hatad längre.
Jag blev ensam igen.

I 8:an hände det som förändrade det mesta i mitt liv. Det var året som jag bara vill lämna bakom mej men som alltid kommer finnas i bakhuvudet på mej. Jag vill bara glömma men minnet tillåter inte.

Det började någonstans i mitten av första terminen i 8:an. Jag var på min förra skola- Nälstaskolan-, för att ge nycklar till min lillebror.  Jag mins att det redan hade kommit snö, jag gick ut på skolgården. Jag har mina svarta stövlar på mej. Jag går mot henne, kommer jäms med henne. Jag tittar inte på henne men lägger märke till hur hon tittar på mej.
- Och vad fan glor du på?
Hon svara inte, vågar inte. Kollar bara mer snett.
- Shit vilken jävla bitchblick! 
Jag går vidare, kollar snabbt över axeln och ser Rebecca stå i korridoren, hon sätter på sej en blå mössa, och har ingen aning. Inte då...

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag helt enkelt inte tål att en som går i sexan kollar snett på mej. Jag är två år äldre. Jag har respekt för dom som är äldre än mej, då tar jag förgivet att hon respekterar folk som är äldre än henne, och att hon får respekt av folk som är yngre än henne. Vad försökte hon säga med blicken? att jag var ful?
Men öppna käften då! Jag får alrig veta, jag kommer aldrig heller att bry mej.

Jag loggade in på playahead några timmar senare. Jag hade fått ett antal gb:n,som vanligt. 
I ett av dom stod det:
- Ursäkta ?! 
Det var Rebecca, nu skulle hon snacka för offret som inte vågade öppna käften själv. 
Vi började bråka. Jag vill inte säga att jag ägde henne, men hon hade verkligen inget att säga.
- Du är bara avundsjuk för att du inte har några kompisar.
- Du är bara avundsjuk för att jag är mycket snyggare
bla bla bla. 
Bätte än så kunde hon inte.
Jag svarade:
- Vad har jag att vara avundsjuk på? en bitch i blå mössa?

Hon svarade:
- Den är faktiskt turkos.

Jag kunde inte låta bli att le över hur patetiskt det lät. Hon försökte skälla ut mej för att jag kallat hennes kompis för bitch, vilket jag inte hade, och envisas med att jag ska erkänna att hennes mössa är turkos och inte blå. 
Efter det fick jag en mängd gb:n av folk som hatade henne ännu mer än vad jag gjorde. 
- Om du tänker slå henne, slå henne lite från mej då också.
- Fan vad du äger henne.
Hon fick också gb:n:
- Fan vad hon äger dej Rebecca.
Jag skrev ju inte hemligt. Hela playahead följde vårat bråk.
 
Rebecca är en sån där svag människa. När hon inte längre hade något att säga blandade hon in sin storasyster, som är 2 år äldre än mej. Storasystern blandade i sin tur in några av sina kompisar, och hennes dåvarande pojkvän. Tillsammans hotade dom med att hennes kille skulle misshandla mej.

Jag kan ärligt säga att det inte skrämde mej ett dugg, jag hatade mitt liv så mycket att det ibland kunde kännas bra att dö...