Ville bara säga hej då till dej.

Jag vet att du läser det här. Och jag vet att du vet hur otroligt ont det gör att skriva det här egentligen.

Tänkte i alla fall bara tänka tillbaka på gamla minnen för sista gången. Det kommer bli oerhört svårt att släppa det, men man är ju tvungen. Jag lovade mej själv att inte gråta mer, men dessa bilder gör det omöjligt att hålla det tillbaka.

Vill i alla fall att du ska veta att trots det lilla som har varit jobbigt mellan oss så har jag haft grymt kul och njutit av varje stund med dej, och jag mår skitdåligt av att se allting som minnen. Jag hoppades faktiskt på att det här skulle gå riktigt långt, för visst är det sant att vårat förhållande har varit jävligt starkt. Trots allt jobbigt som ändå har hänt han vi hållt ihop. Jag nämner bara rättegång och besöksförbud, två saker som borde förstört vårat förhållande totalt.

Men rättegången gjorde inte det, våra föräldrar gjorde inte heller det, dom som förstörde allt var vi själva.

Och någonstans inom mej fattade jag säkert att det var slut, jag ville bara inte inse det. Jag hoppades på att en vecka ifrån varandra skulle göra allt bättre.

Nu har jag insett att en vecka gjorde allt bra, och att en träff förstörde allting.

Det gb:t du skrev gav mej verkligen starka förhoppningar och ett stort leende på läpparna, som varade i flera dagar.

Nu skäms jag bara över allt jag gjorde precis innan vi skulle träffas. Alla pengar jag la ner, alla timmar och allt jobb, bara för att vi skulle träffas en sista gång, och för att få allt upprivet igen. Allt som precis lagt sej, och allt som faktiskt fått mej att må helt okej utan dej, är totalt förstör nu. Och tanken på att aldrig mer få träffa dej, röra dej, krama dej, se på film med dej, gå hand i hand med dej på stan, festa med dej, höra dej säga att du älskar mej, sova med dej och tanken på att aldrig mer få säga hur mycket jag egentligen älskar dej får mej verkligen att må riktigt dåligt. Och saknaden är otroligt stor.

Vill i alla fall bara att du ska veta att tiden med dej, dom här nästan 7 månaderna, har varit otroligt speciell och att det är något jag kommer sakna.

Men jag trodde faktiskt på oss, men nu känner jag mej bara dum. Borde ha släppt dej från första början, men jag erkänner tillsammans med flera andra tjejer: Det är otroligt jävla svårt, näst intill omöjligt.

Vill i alla fall också att du ska veta att jag älskar dej och att jag önskar att vi bara kunde ha gjort på ett annat sätt, istället för att sumpa vårat "oss" borde vi ha kommit på en lösning. Men det krävs ju två som vill, hur mycket jag än vill hjälper inte det.

Sen hoppas jag också att du får ett bra liv, hatar den meningen men vad fan det är ju något jag hoppas. Du förtjänar det bästa.

Här är bilder från vårat förhållande. Bilder tagna vid några speciella tillfällen. En bild vid ett tillfälle, och varje bild har sin egen lite längre historia. Och varje bild blir en egen saknad för mej.

Precis när vi hade blivit tillsammans. Allting var så himla bra då. Vi drack cola vid vattnet, du matade fåglarna och sen gick vi och käkade på Max



Sent på kvällen tog vi en filt och ljus med oss ut på ängen och satt där och myste



På restaurangen efter din skolavslutning. Första gången jag träffade din moster. Den dagen var allting hur kul som helst, trots att jag inte fattade någonting av vad ni sa



Rosorna jag fick av dej när vi firade 2 månader



Saknar hur du aldrig skämdes för mej inför dina kompisar.



Av alla år jag har varit på Raftö var det med dej det absolut bästa



När vi hade varit på bio och jag hade med mej mjölk och morotskaka



Jag älskade hur vi kunde vara oss själva med varandra



En otroligt rolig resa till Estland, förlåt för att jag förstörde allt, men på båten var jag nog lyckligare än jag någonsinn varit



Och slutligen firade vi 6 månader för inte alls länge sen. Det var den bästa dagen på länge

Bild nummer 1 och 6 är dom bilderna som har suttit i mitt huvud sen vi blev tillsammans. Just dom bilderna ser jag framför mej hela tiden. Speciellt 1:an. Det var något med just den bilden som gör att jag inte kan förtränga den.
Jag vet att det bara känns så nu och att det går över förr eller senare. Men just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna bli helt lycklig utan dej.
Det skulle ju vara du och jag.

Jag fäller en tår för att jag precis förlorade min Bosho, en otroligt speciell person som jag önskar att jag hade tagit bättre hand om...