tack till Niclas på Södertörnspolisen

Jag insåg att jag en längre tid haft behov av att prata. Om allt jag varit med om, allt har satt sej bak i huvudet på mej och hela tiden har jag bara skjutit allt åt sidan, ignorerat det som om jag trodde att det inte skulle komma ifatt mej en dag.
Men när jag satt där, framför honom, och han frågade, då bara kom allt. Jag kan inte hjälpa det.
Alla känslor, tårar och all smärta, det bara kom.
Och han lyssnade.
Jag inbillade mej att han fattade hur jag kände och att han fattade hur jag kunde göra något så oförlåtligt.
Jag vet hur det är, folk glömmer men samhället förlåter aldrig.
Det finns där, svart på vitt och det kommer det alltid göra. Min handling försvinner aldrig, hur mycket jag än ångrar mej. Jag kan jobba som en galning, betala skatt varje månad, stoppa krig och svält, bota aids, men min handling står fortfarande svart på vitt och ingenting jag gör får det att se bättre ut.

Men han lyssnade, och det fanns något i hans ansikte som sa: - Jag förstår hur du känner, du borde inte behövt stå ut med det svinet så länge.
Men det fick jag, 6 månader. och i dessa 6 månader var jag blind för sanningen, ville helt enkelt inte se.

Har ni känt det så någon gång?

Ni umgås regelbundet med en person som ni verkligen tycker om men ni vet att den gör så otroligt fel på vissa punkter, men samtidigt älskar ni personen så otroligt mycket att ni vill helt enkelt inte se det onda, trots att ni mår otroligt dåligt av det innerst inne...

Så hade jag det, i 6 månader. Och den enda som kunde stoppa det var jag, med 3 ord, och allt hade varit över. Men sen finns ju dom där fina sakerna, dom man vill se, dom man älskar, och det enda man egentligen bryr sej om.

Det är en otroligt jobbig situtation och när ingen finns där är allt ännu värre, folk försöker förstå men ingen vet vart dom ska börja. Vad ska man säga? En person som verkar vara så underbar, men som egentligen är ett svin. Ett svin som uppträder som en helt perfekt person. Vad gör man?

Man vet inte, allt jag vet är att jag gjorde otroligt fel, på precis alla sätt man kan göra fel på. Och se vart jag hamnade. Vilka konsekvenser det blev.

Ibland inser man verkligen hur otroligt liten man är när något händer..

Tack till Niclas på Södertörnspolisen

Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0