God hates me and I know that

Har du någon gång känt dej så här image190

Att oturen och olyckan förljer efter dej dygnet runt som ett svart moln.

Det har jag. Först får man några år i lycka då allt är perfekt för att sen förstöra allt med en liten miss och sen inte få tillbaka lyckan förrän så många år senare att man står på självmordskanten.
Jag fick många år i skratt och lycka från 1992 till i början av 2001. Där trampade jag snett och det har förändrat mitt liv på väldigt många punkter. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. men inget bra har hänt mej utan att något olyckligt har kommit tillsammans med det lyckliga.
Har jag tillexempel vunnit biljetter till premiären av en storfilm är det alltid så att jag lyckas bli jätte sjuk dagen innan så att jag knappt kan stå på benen dagen efter och tvingast ge mina biljetter till kompisar.
Saker som det är saker som hela tiden följer mej som ett svart moln.

Om gud finns har han bestämt sej för att tortera mej. för sex år av olycka ger man inte någon bara sådär. Den där gången då jag trampade snett måste jag ha trampat riktigt snett.image194
Faktum är att bara något år efter bröt jag foten när jag gjorde samma sak som alla andra. Alla klarade det utom jag som bröt foten. och inte bara det. Jag bröt tre ben, vilket är väldigt ovanligt. Men som plåster på såret fick jag två biobiljetter när en taxichaufför var otrevlig mot mej en dag då jag skulle åka hem från skolan, och fyra biobiljetter för att jag deltog i en undersökning på sjukhuset för ungdomar som bryter ben.
Tyvärr var det där molnet där igen, jag tappade bort alla biljetterna precis lagom till att jag fick dom. (Alla barnet klarade att hoppa ner utan problem, utom issa för hon bröt tre ben----->)
Jag stod skolpolis i ett jävla år för att få 200 kronor som jag sen tappade bort.
Jag är inte personen som tappar bort saker, jag är helt säker på att det är molnets fel.

Jag skulle seriöst kunna hålla på i evigheter och rada upp saker som jag har fått otur av. Men blir livet lyckligare av det?
Flera gånger har jag dessutom tagit kniven för att skära några små obetydliga jack i armen. Dom skulle ändå inte synas så vad spelar det förr roll om jag gör det eller inte gör det. Få se nu om det gör så ont som man tror. Men varje gång när jag står där med kniven tänker jag att det där måste vara det töntigaste man kan göra. Vad försöker man uppnå? Vill man att folk ska tycka synd om en? vill man att folk ska se, och bry sej? Vad är då meningen med små obetydliga jack som knappt syns, på armen? Ska man visa alla och hoppas att få medlidande?
Där släpper jag kniven.
Vad är vitsen egentligen? Enda reaktionen från folk skulle vara att dom skriker emo för att man skär sej.
Trots allt är det så frestande med att se hur ont det gör egentligen. Men man blir knappast lyckligare att göra det. Tvärt om, varje gång man ser jacken kommer man att fyllas av sorg för att man är den enda som bryr sej. den enda som ser jacken och tänker på hur dåligt man mår. Folk som inte ser jacken kan inte bry sej om det, folk som ser jacken och bryr sej är dom man kallar vänner. och vänner bryr sej vare sej man skär sej eller inte.
Alla dessa tankar får mej att lägga tillbaka kniven och tänka:
Det där är inget för mej.
Gud får hata mej några år till, kanske förtjänar jag det.
För tydligen trampade jag riktigt snett den gången jag satte min fot fel. Kanske vill mitt svarta moln att jag ska ångra mej och försöka gottgöra allt...
image190image190image190

Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)

Postat av: .......

varför ta bort komentarerna?

2007-09-03 @ 18:09:04
Postat av: issa

kanske inte pallar ha dom kvar har du problem med eller? borde inte vara psykfall

2007-09-11 @ 19:02:41

Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0