Dagen idag har varit skit.

Några saker som sög stenhårt:
♣ Göran
♣ Mensvärk
♣ Daniel
♣ min attityd
♣ dagens tankar
♣ sömnbrist
♣ alla irriterande mobboffer i våran cp-klass.

Till att börja med kom jag en timme försent till skolan. hmm undrar varför.
Där får vi in sömnbristen.
På särengelskan tog jag igen det jag missat, men det enda Göran gjorde var att klaga på mej trots att jag gör mitt bästa och snart ger upp helt.
Jag börjar bli jävligt trött på alla lärares höga krav på mej bara för att jag inte sitter som ett litet cp och låtsas att jag är så jävla mycket sämre än alla andra, bara för att jag ställer mej upp klappar mej på axeln och vågar säga fel och vågar försöka igen.
Hur länge till tror ni?
Tills lärarna äntligen fått mej att fatta att jag borde gett upp för länge sen, eller tills dom äntligen fått mej att fatta att jag är totalt värdelös och att jag misslyckas med allt jag börjat med.
Göran fick mej nästan att gråta idag. Men stark som jag är, eller föröker vara, höll jag allt inom mej och lät honom säga allt han ville få sagt. Men jag lyssnade med döva öron.
Det spelar ingen roll längre, han säger att han vet hur jag har det, men han fattar inte.
Inte en jävel fattar hur det är att vara jag och ha mina problem.
Inte en jävel fattar att jag skulle göra vad som helst för att slippa det, även om det bara var för en dag.

Därav min attityd som alltid är något agressiv men värre idag. Just nu räcker det med ett litet ord som inte är rätt för att få mej att kasta oerhört ilskna blickar mot personen ifråga. Det gjorde denna måndag att till och med det tuffaste killarna bakcade för att slippa ta konsekvenserna.
Jag tänker inte säga att det var smart gjort, för det får man avgöra själv.
Jag tänker inte säga att det var smart gjort, för det får mej att verka stark i mej själv och väldigt mycket tuffare än alla andra och så är det inte, långt ifrån.
Varför ska jag ljuga?
Jag säger sanningen på en gång.
Det är ingen idé, det har det aldrig varit,
varför har jag inte gett upp tidigare?
Varför kämpa när man gång på gång får veta av andra att det redan är försent och att allt redan är förlorat sen långt tillbaka och varför ska man fortsätta kämpa när inte en enda människa i den här jävla världen tror på en längre?