Ungdomslumpen för tjejer

Livet är som min statistik i den här bloggen,
det går upp och ner varje dag.

Otroligt bra sätt att uttrycka mitt liv på, Issa känner sej återigen oerhört porud över sej själv.
Men vadå om ingen annan någonsinn är det måste man väl göra det själv, eller hur?

Men tillbaka till den lilla grejen om livet och statistiken, kanske är det sant
Livet är som min statistik i den här bloggen,
det går upp och ner varje dag.
Men nu har den blivit jämn, plötsligt skiljer det sej bara några få läsare per dag och för någon vecka sen var det olika siffror varje dag. Skumt, Issa får fortsätta att analysera och fundera verkar det som.

Sommarlovet flyter på, jag har ingen aning om vilken dag det är och jag har helt tappat begreppet om tiden. Kanske kan det bero på att jag har fixat om alla klockor i huset. Dvs. min datorklocka och den ställde om sej själv men ändå. Det gör i alla fall att jag inte vet vad klockan är om jag inte kollar typ på hur mycket klockan är när jag har skrivit klart det här inlägget för det står ju längst ner.

Anyway, nog om klockor och statistik.
Det jag egentligen vill berätta är att min mamma känner... känner och känner, det är väl lite mer än så men doesn´t matter, en kille som råkar vara typ elitsoldat, d.v.s. mannen med rätt att döda. eller något.
Det coola är att han har ingen identitet och har får döda precis vem som helst.
Nackdelen är väl att han reser typ hela tiden. Han ringer då och då och varje gång är han i olika länder.
Han har precis åkt till England. Kom nydligen hem från Ryssland och innan det var han i Australien och så håller det på, jävla stressigt det måste vara. Dessutom gör han något i Norrland och han bor i Skåne.

Men förutom det verkar det som att han är med och leder endel verksamheter and stuff. Undrar om "verksamheter" var rätta ordet. Anyway nu ska han fixa fram massa info till mej om försvaret. och jag ska förmodligen göra lumpen, ungdomslumpen för tjejer. Can´t be better. Och jag som vill bli polis.
Kickboxning, Goshindo, lumpen och tränare i bakfickan lär man komma en bit på.
Han har fixat en colegietröja från försvaret han skulle tydligen fixa någon rygga och sånt också, får väl se vad det blir men det är ju bara så jävla ballt.
En tröja som det står Swedish Army på, det kan man ju inte precis gå till Gul&Blå och köpa!

Sakta men säkert börjar mitt liv se ut så här:
___________________-------------------------------------------------
och det här är den här bloggens statistik:
__---__---____--------------------------------------

Kramar //
Issa

p.s. Den där elitsoldaten har typ värsta bigga musklerna, jag har sett honom han är huuuuge.
Men världens snällaste. Den roligaste kommentaren jag har hört från honom var när mamma och han snackade:
Mamma: Det är väl ingen som ger sej på dej när du är ute (syftade på musklerna)
Han: ... Dom gör det ju bara en gång.
Mamma ville inte höra mer.
Varje gång jag tänker på det ser jag henne framför mej liten som hon är bredvid honom när han säger det där. Hon måste sett ännu mindre ut. I hennes fantasi dödar han ju dom, det är ju inga problem för honom med tanke på vad han gör varje dag men det är fortfarande oerhört kul !!
Kan inte skriva mer jag håller just nu på att dö av skratt.
Men som morsan säger, det är lättare med ett ansikte framför sej, med det menar hon att man vet hur personen ser ut och får en helt annan bild av vad som händer, kanske därför ingen skrattar åt den där dialogen..
tja bortsett från mej som får kramp i magen varje gång!

Kommentarer


1. Jag gör bloglovin-byten. Skriv en kommentar med vilken siffra du blev så lägger jag till dej med. :)

2. Jag är gärna med i dagens blogg eller veckans blogg tävlingar

3. Glöm inte att man kan gästblogga hos mej och därmed sno mina gulliga läsare.

4. Fråga inte hur jag mår eller vad jag gör om du inte bryr dej tillräckligt mycket för att se att svaren i stort sett alltid är nyligen uppdaterat på bloggen.

Tack för att du tittade in och självklart ses vi väl snart igen? ;)


Skriv några söta rader snäckan:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara jag ser)

din blogg:

dina söta rader hära då:

Trackback
RSS 2.0